Annonse
På väg upp till Rávdnjevággi/Finnheia - ett område som många ännu besöker. Min släkt har till exempel firat en 70-årsdag och en släktträff där. Mina föräldrar har tagit med mig dit. Jag har i min tur visat mina barn. Det är också en av få platser som inte är förstörd av skjutbanor, fabriker eller bebyggelse. Den är välbevarad och lättillgänglig, skriver Elin Anna Labba. Foto: Elin Anna Labba

Låt inte Arctic center bli Tromsös brutala sätt att markera tvångsförflyttningarna

Arctic center vill bygga ett alpint center vid Finnheia. Det är plats som också råkar vara den mest välbevarade boplatsen som har tömts genom tvångsförflyttningar av samer. För att komma runt problemet med den samiska opinionen, som är emot att man förstör den unika kulturmiljön, tänker Arctic center göra det samiska till en del av sin turistattraktion. Som ättling till de som har tvångsförflyttats från Finnheia önskar jag att Tromsö kommun väljer att hantera det här på ett värdigt sätt. Foto: Privat

Att bygga en alpinanläggning på de tvångsförflyttades mest välbevarade boplats, som man fortfarande använder som minnesplats, det är så brutalt att det känns overkligt.

1922 var sista gången röken steg från kåtorna i Rávdnjevággi, som på norska kallas för Finnheia. När man vandrar de få kilometrarna upp till boplatsen på Kvalöya, blickar man tillbaka mot Tromsö stad. Uppe på platån ligger de första gamla kåtaplatserna. Det är fantastiskt att det finns ett så stort, välbevarat och vackert område så nära staden. Lokalbefolkningen som vandrar och åker skidor i området har tagit väl hand om marken.

Rávdnjevággi var under början av 20-talet den största boplatsen för samer som flyttade mellan sommarbete vid havet och vinterbete i inlandet. I Norge säger man ibland svensksamer, men i Sápmi använder ingen det ordet. Det var rätt och slätt samer och för dem var sommarlandet i Troms den plats som var mest hemma. Det var Finnheia som var de här människornas trygghet. De kunde inte svenska, men norska, det pratade de.

Myndigheterna betraktade dem dock som svenska samer, och när renbeteskonventionen av 1919 trädde i kraft 1923, tömdes boplatsen. Alla som bodde på Finnheia tvångsförflyttades därifrån. Det här är en mörk del av svensk historia och självklart också en mörk del av den norska historien. I år är det dessutom exakt 100 år sedan den inleddes. 

Att den här platsen betyder mycket för många är tydligt på de äldre samer som återvänder med sina familjer. Finnheia är ett område som många ännu besöker. Min släkt har till exempel firat en 70-årsdag och en släktträff där. Mina föräldrar har tagit med mig dit. Jag har i min tur visat mina barn. Det är också en av få platser som inte är förstörd av skjutbanor, fabriker eller bebyggelse. Den är välbevarad och lättillgänglig. Till skillnad från till exempel Romsavággi, Tromsdalen, finns alla kåtaplatser kvar. Ett vant öga ser hur många människor som har bott här. Det finns inget liknande lika stadsnära kulturlandskap som kan berätta om tvångsförflyttningarna på samma sätt.

Det finns heller inga tvivel om att Arctic center hotar den här platsens framtida existens. Att Arctic center vill restaurera något samiskt kulturminne och göra en turistattraktion visar hur tondöva de är. Det är plats som folk kommer till för att minnas. Det är plats för sorg. Det samiska samhället kämpar i dag med problemen som tvångsförflyttningarna skapade. Det är inte Arctic center som ska berätta den historien. Det blir bara ännu tydligare genom att de inte ens förstår varför de inte kan göra det. Man undrar ju vilken slags turistentreprenör det är som vill bygga sin storytelling kring en plats präglad av tvångsförflyttningar. Jag skulle önska att Tromsö kommun inte medverkar till att det sker.

Att låta den här platsen få fortsätta vara ett unikt och sammansatt kulturlandskap skulle vara värdigt. Varför inte skylta? Bjuda dit skolklasser? Berätta om historien? Gör det samiska till en del av Tromsös historia. För den finns där, nedtystad. Låt oss berätta. Med mer kunskap om den historien kan vi motverka att fortsatta övergrepp sker. Man kan inte hänvisa till att det här var svenska samer. Det var Tromsös egen befolkning som man tvångsförflyttade därifrån. De råkade bara vara människor med vinterbete på fel sida av gränsen, och de tillhörde ett folk som man på den tiden ansåg att man kunde hantera på ett mindre mänskligt sätt.

Det här är inte en fråga om att vara för eller emot utveckling. Att bygga en alpinanläggning på de tvångsförflyttades mest välbevarade boplats, som man fortfarande använder som minnesplats, det är så brutalt att det känns overkligt. Att genomföra planerna på Arctic center är att stampa på en redan sårig och nedtystad historia. 

Elin Anna Labba

Journalist som har gjort över hundra intervjuer med äldre tvångsförflyttade samer, varav många har sina rötter i Rávdnjevággi/Finnheia. 

Lik Nordnorsk Debatt på Facebook

Annonse
Her er du velkommen til å debattere saken videre. Men tenk gjennom hvordan du vil framstå og hvilke uttrykk du bruker. En liten huskeregel: Ikke skriv noe som du ikke kunne ha ropt ut på torget med mange tilhørere. Du må bruke fullt navn - falske profiler blir utestengt. Hold deg til saken, vis respekt og stor raushet overfor andre. Trakassering, trusler og hatske meldinger slettes.

Med vennlig hilsen Guttorm Pedersen, debattredigerer

Annonse